Vi (jag och Pidde) hade även planerat in ett besök på the Woolpack Inn på Emmerdale, Hem till gården.
Kan ni tänka er? Allt strul vi hade med Easyjet förra resan var som bortblåst på denna resan!
Tvärtom... flyget landade dessutom 20 minuter tidigare än beräknat! Nåja, en liten miss var det på turen...
flyget hade ingen öl att servera!! Bara vin...
Väl framme i fotbollens Mecka så tog vi en snabb tur runt stadens kärna för att se om allting stod kvar där vi lämnade det.
Efter en sen kvällsvard på Subway så blev det en sängfösare innan det blev dags att få sin skönhetssömn.
På fredagen så såg vi att de hade pyntat staden i landets Union Jack till vår ära!
Nä, just det... det var ju dagen för det stora kungliga bröllopet.
Efter en uppfriskande engelsk frukost bar det iväg till busstationen för vidare befordran till Esholt, där vi skulle
hitta den berömda puben Woolpack Inn, från tv-serien Emmerdale, Hem till gården.
En vägbeskrivning till Esholt lyder såhär: buss 757 till Leeds Bradford Airport, därefter buss 737 mot Yeadon.
Efter ca 10-20 minuters tur, genom Guiseley, kommer man till Hollins Hill Station Road (man kan nog fråga om väg till
Emmerdale) där man hoppar av, mitt ute på landet. Vi hade tur som kom i snack med en äldre gentleman från Leeds som
berättade att han var Leeds-supporter sen barnsben, han hade följt varenda match från 1949 till 1981! Han berättade
väldigt utförligt om John Charles, dåtidens största stjärna. Till exempel om att det var Bill Shankleys favoritspelare
(Bill Shankley var som alla fotbollstokiga vet en legendarisk Liverpool tränare).
Det var även ovan nämnde gentleman som sa till när vi skulle hoppa av bussen.
Nåväl, på väg till orten Esholt, där de spelade in Hem till gården i begynnelsens tid, promenerade vi genom en absolut
fantastisk natur. Väl framme satt vi och njöt av ett par goda öl på den berömda puben :-)
När vi först stövlade in frågade barpersonalen om vi var förtruppen i en busslast med turister? -Nej nej, det är bara vi två!
Vi riktigt såg hur de andades ut av lättnad :-)
Efter en stunds insupande av atmosfären så blev det busstur tillbaka till Leeds igen, för lite shoppande.
Fredagkväll hade vi tänkt att avsluta med lite pilsner och ett parti biljard på Piddes hemmaplan, Old Red Lion.
Men till Piddes förtvivlan hade de bytt ut biljardbordet mot lite bord och stolar! Utan att fråga om lov!
Vi irrade omkring som ett par hemlösa själar efter denna käftsmäll.
På lördagen var det äntligen dags! Avspark redan 12.45 lokal tid, så det blev bara en rejäl engelsk frukost på hotellet
innan vi begav oss ut på stan för att värma upp lite inför matchen. Vi började på ett av Piddes favoritställen, Three Legs.
Trötta som vi var efter en del vandring så tog vi en taxi till Elland Road. Egentligen skulle vi gå på The Old Peacock,
en pub mittemot stadion, ett populärt vattenhål för inbitna Leedsfans, men vi gick till Billy's bar istället.
Och vi ångrar aldrig att vi gick in där istället! Rätt vad det var så såg jag en äldre farbror gå omkring med nån silvervas.
Det var ju FA Cup pokalen! För några pund fick man lov att hålla den och bli förevigad med världens mest historiska pokal i sina händer.
Väl på plats inne på Elland Road var det dags att sjunga högt! Marching on together har väl aldrig låtit så bra. Och vi var med på tv, hörde vi i efterhand.
Matchen var en bra match mellan två lag som behövde att vinna. Men med lite tur, en duktig målvakt och en skicklig målgörare
så vann Leeds United denna sista hemmamatch för säsongen med 1-0.
Efter matchen gick vi in på puben The Ship, och där träffade vi ett gäng norrmän som minsann tittade på Sportspegeln för väldigt många år sedan,
och tyckte att Arne Hegerfors var en härlig kommentator med uttryck som "en riktig rackarökare" och "kanoun".
De hade ju bara Norsk tv1 och två svenska kanaler på den tiden. Efter lite diskussioner om vi känner Kolginij och diverse stalltips och ishockey,
Norge vinner ju aaaldrig mot Sverige, eller hur gutter? så bestämde vi oss att dra hem och vila upp oss inför hemresan.
Våra norska vänner fortsatte att festa, då de skulle ta taxi till Liverpool, och sen flyg därifrån.
Vi däremot skulle flyga som norrmännen sa "den onämnbara staden" någon gång tidig eftermiddag.
Döm om vår förvåning när det visade sig att flyget var bara en och en halv timme försenad, men det tog kaptenen nästan igen
då vi hade en kraftig medvind och hemlängtan, så vi landade ganska tidigt nästan-hemmavid (Kastrup).
Väl hemma började vi nästan att planera nästa resa med det samma. Det blir nog ett par resor till, tror jag.
Här nedan presenterar jag lite bilder från resan.
Reseledare Ohlin med sitt handbagage, Miss Piggy.
Kvällsvy från hotellrummet.
Är detta Emmerdale?
Nej, men nu är vi snart där.
Här känner man baske mig av tv-historiens vingslag.
Det var här man spelade in Hem till gården, den lilla fiktiva byn Beckindale.
The Woolpack, eller Navigation, som puben hette från början.
Woolpack Inn.
Ivan väntar på att Woolpack ska öppna.
Huvudgatan, Main Street i Esholt.
Idyllisk natur.
Floden Aire flyter förbi här.
Pidde uppmärksammar mjölkflaskorna utanför dörren.
Pidde dricker lite starkare varor än mjölk.
Cheers, mate.
Är det Stålmannen? Är det Clark Kent?
Nej, det är Pidde Ohlin.
Härlig natur.
Yorkshire.
Sheriffens jaktstuga?
Bild inifrån The Old Peacock.
Leeds United.
Stadens vapenmärke och linslusen Pidde.
Äntligen har vi lokaliserat The Duck & The Drake.
Pidde sörjer sin modersklubbs avgång med en tyst minut, Old Red Lion.
Aire igen.
Pidde laddar upp inför matchen på Three Legs.
Hmm... hur spelar man dart med en darttavla som hänger i taket?
Billy Bremner.
Pidde vid Billy Bremners staty.
Ivan vid Billy Bremners staty.
Leeds Uniteds nya anfallskedja:
Från vänster: Tommy Marklund, Peter Ohlin och Andreas Marklund.
FA Cupen i Piddes händer.
FA Cupen i Svenssons händer.
FA Cupen i närbild.
Pidde vill gå in på Radebe Entrance.
Don Revie Stand innan matchen.
Ett av Svenssons måsten på en Leeds-resa.
korvkiosken på John Charles Stand liknar mest en boskapsfålla, trång som attan.
Lucas the Kop Cat hälsar en shejk välkommen, kanske Leeds Uniteds nya ägare?
Publik.
Utsikt över Don Revie Stand.
Peppning innan matchen.
Inkast.
Russ McCormack har precis scorat.
Kramkalas.
Kasper Schmeichel in action.
Kravaller på planen!
"Jag ska skalla dig!"
Richard Naylor i närbild.
Målchans.
Neil Kilkenny.
Robert Snodgrass.
Årets spelare Max Gradel.
Don Revie Stand.
Hela truppen tackar publiken för stödet under året.
Lucchiano Becchio tackar för publikstödet.
Simon Grayson blir intervjuad:-"Hur känns det?"
LUFC loggan.
Pidde och grabbarna Wiklund.
Floden Aire rinner genom staden.
Leeds United - Burnley FC 1-0 (0-0)
Målskytt: Russ McCormack
Publik: 31,186 (4 LUSSare), Elland Road
Länk till Piddes krönika